Blogg

Bantad CHL och slopad direktkvalificering är den enda vägen att gå

På tisdagen kom beskedet. Champions Hockey League ändrar sitt på sina håll hårt kritiserade och smått hånade upplägg, där ägarklubbarna varit garanterade en plats.
Det kallar jag för en rejäl U-sväng mot rätt riktning. Publikintresset har varit minst sagt svalt; CHL har snarare väckt jag-bryr-mig-inte-känslor bland de som normalt älskar ishockey.
Vad som ligger bakom, hur diskussionerna gick under stämman i Berlin vet jag inte. Jag vet heller ingenting om vilka av ägarklubbarna som var för respektive emot denna radikala förändring, men även för de som blott hyser ett litet hopp om att höja statusen på CHL är bantningen till 32 lag och slopandet av deltagargarantin ett absolut måste.

Att skapa en
fungerande och attraktiv europaliga är nämligen ingenting nytt. Massor av projekt har genomförts varav det historiskt mest kända är dåvarande Detroit Red Wings-ägaren Bruce Norris planer på ett NHL i Europa i början av 1970-talet. Med uppvisningslaget London Lions, där Leif ”Honken” Holmqvist och Ulf Sterner tillhörde dragplåstren avsåg Norris att turnera runt på den europeiska kontinenten i syfte att missionera fram en ny konkurrenskraftig ishockeyliga. Detta var under en tid då Sveriges högsta serie var uppdelad i två division 1-serien och höll en mycket ojämn standard. Ända sedan slutet av 1950-talet hade förslag om att inrätta en elitserie framförts, främst genom Djurgårdens ideologiske ledare Arne Grunander, men förslagen hamnade i malpåse efter hårdnackat motstånd från de mindre och sämre landsortsklubbarna. Även Svenska Ishockeyförbundet ställde sig kallsinniga till idén om en elitserie.

Men när flykten till NHL sammanföll ungefär med Bruce Norris missionsresa över Europa ändrades spelplanen. Förbundet var tvunget att kraftsamla och bjöd genom ordföranden Helge Berglund de utländska aktörerna hårdnackat motstånd. Berglund såg till att London Lions förbjöds att spela i kommunägda svenska hallar men både han och många andra insåg också att något måste göras för att höja kvaliteten och attraktiviteten på svensk seriehockey. Svaret på problemen blev elitserien, som efter en förberedande placeringssäsong såg dagens ljus hösten 1975.
Nu känns det lite som att CHL kommit till ungefär samma slutsats som Helge Berglund gjorde på 1970-talet. Något måste göras för att inte ligan ska dö självdöden och att banta bort direkt överflödiga lag och basera rubbet på sportsliga meriter kan vara ett recept som ger ett mer välsmakande slutresultat.