Blogg

Därför har Tingsryd slagit knock på Troja den här säsongen

Hockeyallsvenskan 2017/2018 är över.
För våra två kronobergslag slutade det i euforisk glädje i Nelson Garden Arena och i dämpad tystnad i Hovets katakomber.
Tingsryd klarar sig kvar.
Troja får kvala.
Och trots att det bara skiljer tio mil och tre tabellplaceringar mellan orterna har dess båda lag haft varsin säsong som på ett sätt avgörande sätt skiljt sig från varandra.

Jag ska här försöka mig på en snabbanalys av varför det gick som det gick, vad som gjorts och kanske borde ha gjorts och vad som nu väntar.
Först tänker jag citera Växjö Lakers sportchef Henrik Evertsson.
Numera svarar han varje journalist som undrar om Evertsson är ute och letar spelare på transfermarknaden så här:
– Om jag kan göra laget bättre ska jag också göra det.
Det är, i sin enkelhet, ett otroligt vettigt och egentligen helt självklart motto när man tänker efter. Evertsson tänker inte i termer av att ett nyförvärv kan störa harmonin i den befintliga truppen. Hans enda uppdrag är att göra laget så bra det bara går. Att skapa harmoni är inte hans jobb utan tränarnas.

Nu tillhör Evertsson visserligen de privilegierade och ekonomiskt mäktiga klubbarnas skara, men hans citat kan appliceras även på den mindre bemedlade klubbarna.
– Om jag kan göra laget bättre ska jag göra det.
Tingsryd och Troja gick in i säsongen med vitt skilda förutsättningar men med liknande slagkraft. Tingsryd, som ett etablerat Hockeyallsvenskt lag men med nedskärningar i spelarbudgeten. Troja gick in som nykomling men kunde å andra sidan åtnjuta en rejäl ökning i sin spelarbudget.
På det hela taget resulterade det, tycker jag, i två jämbördiga lag som logiskt nog sett till ekonomin tillhörde bottenskiktet när det hela skulle avgöras.

Tingsryd hade byggt sitt lag på fler karaktärer än tidigare. Det var åtminstone utgångspunkten. Med facit i hand var det kanske för mycket karaktär och för lite offensiva skills som låg i mortelns botten. Helt ärligt har jag nog aldrig sett ett lag med så trubbiga anfallsvapen som Tingsryd klara nytt kontrakt utan kval. Därför anser jag att elfteplatsen är en bedrift.
Men hur var det nu med Evertssons citat?
Gjorde sportchefen Tomas Bergstrand och övriga klubbledningen allt i sin makt för att försöka göra laget bättre?
Ja, det skulle jag nog vilja påstå.

Tingsryd utnyttjade i lagom utsträckning de låneregler som finns i svensk hockey och plockade in bland andra Isac Brännström och Axel Levander och värvade Lukas Zetterberg. När defensiven såg klen ut agerade man och värvade Brian Salcido och när lagkaptenen Robin Olsson gick sönder agerade man blixtsnabbt och värvade Joonas Vaalkonen. Mot slutet värvade man Erik Borg från Halmstad för att stärka upp centersidan.
När den negativa spiralen närmade sig den absoluta nollpunkten tog man det obekväma beslutet att väldigt sent på säsongen entlediga Magnus Sundquist från sin tränartjänst.
In kom Markus Åkerblom och jag tror inte att hans inträde gjort speciellt stor skillnad om han kommit in under hösten. Men nu, när bara ett fåtal omgångar återstod, passade en ny röst i båset spelarna perfekt. Man avslutade med fyra raka segrar och säkrade kontraktet.
Ja, jag anser definitivt att den sportsliga ledningen gjorde vad den kunde för att göra laget bättre.

Detsamma kan inte sägas om Troja. Om Tingsryd är det trubbigaste lag jag sett som klarat nytt kontrakt är Troja det lag som, trots en kronisk placering i botten av tabellen, gjort allra minst för att förstärka laget. Den ingångna samarbetsavtalet med Växjö Lakers ledde egentligen inte till mer än ett antal matcher för Nils Carnbäck och några strömatcher för Jonas Röndbjerg. Utöver det hämtades finske Juuso Rajala in på lån under nio matcher. Trots att Rajala inte gjorde något väsen av sig upplevde Troja här sin starkaste sekvens av matcher under hela seriespelet.
Där borde klockorna ha ringt och någon ytterligare spelare köpts in, men utöver Rajalas gästspel gjordes absolut ingenting. Passiviteten förblev total. Detta trots att, som jag skrev i min krönika i dagens tidning, Troja under 52 omgångar aldrig fick se ljuset utan som bäst under hela ligaspelet hade placeringen elva.
När man som nykomling aldrig får uppleva arbetsro eller ges en möjlighet att andas normalt är det, vågar jag påstå, en skyldighet för en klubbledning att stärka upp laget för att avlasta spelarna mentalt.

Ekonomin kanske inte fanns där, invänder någon.
Visst, men hockey är alltid ett risktagande och därför måste ett inhandlat nyförvärv som svider lite i kassan vägas mot vad det skulle kosta och svida om laget inte klarar sig kvar utan tvingas kvala och, hemska tanke, kanske trillar ner i ettan igen.
Troja valde, till skillnad mot Tingsryd, att behålla tränarstaben intakt och låta Pelle Svensson vara kvar i rollen som headcoach. Kanske hade en ny röst behövts även där? Rätt eller fel får var och en bedöma men om jag jämför utvecklingen, åtgärderna som satts in från respektive klubb och det slutliga resultatet påstår jag att Tingsryd vunnit en knockoutseger om titeln bästa allsvenska lag i Kronoberg.

Den här spaningen finns även i talad form i det senaste avsnittet av Sportpodden, som du hittar här.