Blogg

Därför lyckas Larry Pilut som headcoach i Tingsryd

Jag tror inte att vi sett en imponerande början på en stor karriär som headcoach.
Larry Pilut är egentligen så långt ifrån en headcoach man kan tänka sig.
Jag har aldrig hört ett ont ord om honom.
Han är alltid glad.
Han är otroligt social.
Säger aldrig någonting negativt.
Svarar alltid glatt och entusiastiskt på alla frågor.
Larry Pilut har egentligen redan hittat sitt perfekta jobb.
Assisterande tränare.

Larry är den perfekta assisterande tränaren.
Han har själv vid flera tillfällen sagt att han inte gillar att ryta till men han däremot älskar att uppmuntra grabbarna i omklädningsrummet.
När headcoacherna fyrat av sina hårtorkar i pauserna genom åren har Larry kommit efter och klappat killarna på axeln i en äh-kom-igen-nu-grabbar-gest.
Pilut känns för snäll för att vara headcoach och det finns otaliga exempel – Wayne Gretzky är det bästa – på att spelare som bara gick på instinkt, improviserad genialitet och pur talang som aktiva får stora problem som headcoacher eftersom talang och instinkt är två saker som inte kan läras ut. Det bara finns där, eller inte.

Ändå har Larry Pilut i en splitterny roll som headcoach fört Tingsryd från den absoluta hopplösa botten till att befinna sig fyra poäng från kval till SHL.
Jag har funderat på hur han gått tillväga.
När jag pratade med honom efter suddensegern borta mot Modo gav han mig svaret utan att veta om det.
Larry sa:
– Du ska bara höra hur grabbarna pratar i pauserna. Det är konstruktiv kritik, de tar ansvar för att lösa saker. Vi kan bara ge dem riktlinjer. Det är spelarna som måste lösa det därute och därför vill jag ge en stor eloge till dem. De visar upp en fantastisk karaktär
Det här är intressant.
Larry avslöjar att han och kollegan Richard Melkersson bara drar upp riktlinjer.
De skapar generöst tilltagna ramar inom vilka spelarna får operera tämligen fritt efter eget huvud och under lika stor frihet som ansvar.

Var har jag hört det förr?
Jo, i handbollslandslaget.
Bengan Johansson.
Han struntade i att själv förmedla de taktiska finesserna och litade först och främst till sina spelares inneboende förmåga att lösa problem. Bengan tog ut laget, bestämde vilka som skulle vara på plan men det som hände på plan bestämde för det mesta spelarna själva.
Bland gurkburkar, Hajaskontringar och kantspel a la Thorsson stod en gemytlig herre från Halland och spred glädje.
Spelarna älskade det. Älskade honom. Och resultaten blev därefter.
Och jag tror att det är precis vad som händer i Tingsryd just nu.

I Tingsryd är Larry Pilut Gud för många efter sitt exempellösa spel som aktiv i klubben.
Han brinner och blöder för klubben, skulle kunna göra allt för den.
Till och med bli headcoach i Taif mot sin egentliga inre vilja.
Över en längre tid eller i en annan klubb tror jag inte att han skulle fungera.
Men i Tingsryds AIF, där allt Larry gjort och hela hans eget hockey-DNA sitter i väggarna, där fungerar det.
Det Tingsryd behövde efter en karg inledning med sex poäng på tio omgångar var inte att kasta in ett helt nytt ansikte i båset som headcoach.

Det Tingsryd uppenbarligen behövde var en Bengan Johansson.
Det Larry Pilut gjort är egentligen att han inte gjort speciellt mycket.
Men ur detta har kommit ett leende lag, där spelarna fått och tagit fullt ansvar för att rida ut stormen.
Och den grönvita framgångsvåg som just nu sveper fram i den hockeyallsvenska tabellen bär spår av Magnus Sundquists första år i Tingsryd.