Blogg

Det finns för få pampar i svensk idrott

Jag har de senaste åren noterat en trend i spalterna kring svensk hockey.
Det talas alltmer om pamparna.
Framför allt om SHL-pamparna.
På krönikeplats är det nästan mer regel än undantag att pampkortet spelas ut i kontroversiella ämnen.
Pamparna framställs inte sällan som de onda, de som vill stänga ligor, berika sig själva och sina klubbar och strunta i allt annat.
En del driver nästan tesen att pampar är någonting som är skadligt för idrotten.
Även när man skriver in ordet pamp på sajten synonymer.se ges stöd för detta:

(ngt neds.) mäktig person, potentat, magnat, överhetsperson, dignitär, VIP, härskare, storgubbe, koryfé, småpåve, betonghäck, höjdare, högdjur, baddare, boss, storfräsare, kaxe

Så: en pamp är per definition någonting negativt?
Tillåt mig att ha en motsatt åsikt.
Jag tycker nämligen att det finns alldeles för få pampar inom svensk idrott. Hockeyn har begåvats med en hel del pampar liksom fotbollen och det är till stor del pamparnas verk att just dessa två idrotter seglar i särklass på den ocean som handlar om framgång, publikintresse och pengar.
Där det finns pampar finns det framgång.

Se er omkring, eller ännu bättre: ta en titt på historien och ni ser vad pamparna åstadkommit. En pamp är en inflytelserik person. En person med makt, oftast med en entreprenöriell läggning, en som vågar ta obekväma beslut, vågar gå andra vägar, simma mot strömmen och titta i andra riktningar.
Hockeyns historia vimlar av dem.
Kjell Glennert var en första klassens hockeypamp, men alla i eller kring Färjestad ser på honom i dag som en gud, även 20 år efter Glennerts död. Färjestads mäktiga hymn ”På den sköld du klär” är en enda lång hyllning till storpampen Glennert.

Han var kronofogden från Olsäter som plötsligt bestämde sig för att skapa Sveriges bästa hockeyklubb. Han åkte ner till Malmö för att träffa Eric Persson, en av tidernas största idrottspampar i svensk idrott, för att studera hur Persson byggt upp sitt skötebarn Malmö FF. Glennert tog intryck, snodde med sig konceptet och resten är historia.
I Gävle dyrkas Thure Wickberg, pampen och mannen bakom framgångssagan Brynäs. Wickberg hade i sin tur hämtat inspiration från Djurgården och dess pamp-motsvarighet Arne Grunander, visionären som redan under 60-talet propagerade för Elitseriens införande.

Och vem trodde att Christer Mård, Linköpingspampen, talade annat än strunt när han började prata om att lilla LHC skulle förvandlas från glåmigt division 1-lag till en maktfaktor i svensk hockey?
Vem i Malmö kan annat än älska allt det ärkepampen Percy Nilsson gjort genom sitt livsverk, vilket både innefattar Malmö IF:s uppgång, två SM-guld och byggandet av fantastiska Malmö Arena?

Percys motsvarighet här i Växjö är som bekant Anders Öman. Utan honom hade Växjö Lakers spelat i tvåan eller kanske i bästa fall ettan i dag. Med Öman har det två gånger varit vilt guldfirande på Stortorget.
Vi har den snåle smålänningen Denny Eriksson bakom HV71:s framgångssaga, vi har den excentriske Pollenkungen Gösta Carlsson i Ängelholm och i Göteborg var det Bengt ”Bittan” Johansson som med en helt hopköpt lag var arkitekten bakom Frölundas första SM-guld 1965 och efterföljande hockeyboom.
Alla är de pampar och alla har de gjort insatser som skapat det som i förlängningen blivit dagens elitklubbar.

Svenska Ishockeyförbundet har haft extremt framgångsrika pampar som populariserat idrotten och sett till att den blivit en ekonomisk maktfaktor i svensk idrott.
Helge Berglund är den kanske störste förbundspamp vi någonsin haft. Han var borgarrådet som låg bakom det mesta kring trafiklösningarna i Stockholm både under och ovan jord under 40- och 50-talen. Parallellt var han ordförande i Hockeyförbundet och, listig som han var, lyckades han kuppa in byggandet av Johanneshovs isstadion och under hans extremt långa ordförandetid (48-73) lyckades han på ett imponerande sätt utveckla ishockeysporten.

Rickard Fagerlund var lika bespottad som framgångsrik som pamp och ordförande och det var Fagerlund som såg till att svensk hockey blomstrade ekonomiskt. Hans mission under sina senare år på posten var att resa land och rike runt och uppmuntra till arenabyggen.
Utan pamparna hade det fortfarande spelats ishockey i Sverige, men på en undanskymd nivå långt ifrån internationell toppklass och utan någon större kassakista.

På samma sätt har fotbollen haft smarta pampar som utnyttjat styrkan i fotbollens storlek och skapat en välmående idrott. Där det går bra, där utvecklingen är stark, där föds också ett intresse för sporten och därför finns det solklara samband mellan pamparnas insatser och det stora publikintresset som omgärdar ”pampsporterna”.

Titta på innebandyn.
Kan ni nämna någon pamp inom innebandyn?
Nej, just det.
Så går det som det går för innebandyn också. Innebandyn har ännu inte lämnat fritidsgårdsstyret om vi ska vara elaka. Innebandyn saknar visionärerna, pamparna med inflytande och med ett nätverk som går långt utanför innebandykretsarna.
Generalsekreteraren Göran Harnesk i Innebandyförbundet kanske nämns som en pamp, fast bara inom innebandyn. Utanför innebandyn är det få som ens vet vem han är – och ett förbund vars totala tv-avtal landat på 3,9 miljoner kronor att delas på 28 herr- och damföreningar är ett förbund utan ”riktiga” pampar.

Det är inte konstigt att föreningen SSL nu hotar med en utbrytarliga. Det konstiga är att folk knappt bryr sig, trots det omvälvande som sker inom innebandyn just nu. Betänk hur det sett ut i spalterna om 12 allsvenska fotbollslag eller 10 SHL-lag hotat med motsvarande.

Innebandyn, bandyn, speedwayen, handbollen, volleybollen – jag tror att alla går omkring och längtar efter pampar som kan föra den upp på en ny och högre nivå.
Det är samtidigt någonting hockeyn och fotbollen tar så för givet att man nu ser förekomsten av pampar som någonting ont.
Ju fler pampar inom svensk idrott, desto fler framgångar och pengar till svensk idrott.
Det är inget påstående.
Det är den moderna elitidrottens egen naturlag.

Så: är du en anhängare av hockey eller fotboll? Grattis, då tillhör du en sport vars pampar skapat den nationella plattform av framgång som du och andra kan njuta av.
Om inte: hoppas att en pamp snart tar tag i din idrott och populariserar den omgående.