Blogg

Gruppdynamikens hemligheter

Oavsett om det handlar om ledande toppföretag i näringslivet, en effektiv statlig myndighet eller en fungerande klubb inom idrotten ställs följande nyfikna fråga med jämna mellanrum:
Vad är det som utmärker ett riktigt framgångsrikt lag?
Spontansvaren på volley är flera. Kompetenta ledare. Skickliga medarbetare. Bra arbetsmiljö.

Jag har ofta funderat på frågan under mina år som bevakare av lagsport. En sak är given: utan bra spelare får du svårt att bli ett riktigt framgångsrikt lag. En viss skicklighetsnivå är en förutsättning för att nå framgång, så enkelt är det bara.
Men det intressanta är att det inte nödvändigtvis räcker med individuella skills för att nå sina mål.
Något annat måste till. Det vi aningen mystiskt brukar kalla för gruppdynamik – någon sorts lära om vad som händer när människor gör rätt saker tillsammans samtidigt.
Det är när skickligheten går hand i hand med en fungerande gruppdynamik de verkligt stora framgångarna skördas. Det som klyschigt omnämns som att alla ”drar år samma håll”.

Författaren Daniel Coyle har ägnat fyra år av sitt liv åt att detaljstudera företag och organisationer som alstrar framgång. Han har genomfört hundratals timmars djupintervjuer med allt från anställda inom animeringsjätten Pixar till amerikanska flottans specialförband Navy SEALs. Coyle har till och med intervjuat de skickligaste stöldligorna för att ta reda på hur arbetat när de genomfört sina juvelkupper.
Coyle har kokat ner sitt material i tre slutsatser; tre kategorier som sammanflätar framgång i olika former av lagspel. Och det är här det blir intressant.

• Den första punkten lyder: Bygg upp en säkerhet.
Det handlar om de små sakerna människor gör i grupp där de visar att de bryr sig om varandra. Ögonkontakt. Energi. Uppmärksamhet. Kroppsspråk. Tonläge. Och det absolut viktigaste av allt: att alla i gruppen pratar med varandra. Utan detta grumlas framgången.

• Den andra punkten lyder: Dela sårbarhet med varandra.
Att visa sårbarhet är det som gör oss mänskliga. Och det som gör oss mänskliga är i sin tur det som leder till att kontakter knyts och tillit skapas. Det framgår i Coyles forskning att den kommentar under mötena i Navy SEALs som gav deltagarna mest näring var:
– I screwed up.
Den som vågade dela sin sårbarhet istället för att komma med undanflykter fick genast förståelse av övriga gruppen. En grupp som visar detta mod har större möjligheter att lyckas nå sina mål än andra grupper.

• Den tredje punkten lyder: Fastställ ett mål.
Att skapa ett gemensamt mål, ett enkelt mål som alla lätt kan förhålla sig till, är Coyles sista byggsten.
Har du dessa tre – säkerheten, sårbarheten och målet – ger det, menar Coyle, känslan av någonting mer. En familj. En story. Och har du skapat din egen berättelse med ett fastställt mål – ja, då har du allt du behöver för ett lyckat lagspel.

När jag ser slutsatserna framför mig och tänker på de lag jag genom åren bevakat och som jag funnit harmoniska ser jag tydliga kopplingar.
Jag tänker på Öster under Roar Hansen 2012. Hela den säsongen var en orgie i framgång, med kroppsspråk som enkelt gick att tyda och med starka inbördes relationer där ingen var utanför. Det var en familj, som taktfast marscherade mot Allsvenskan och det kan knappast ha varit tillfälligheter som gjorde att Öster det året avgjorde massor av matcher under matchens sista kvart. Men det fanns även gott om sund självkritik och visad sårbarhet i truppen som gjorde att alla litade fullt och fast på varandra.

Jag tänker på när Tingsryds AIF tog klivet upp i Hockeyallsvenskan 2010. En otroligt sammansvetsad grupp med bra karaktärer och god stämning men samtidigt stenhårda krav. Samma sak var fallet när samma Tingsryd gick hela vägen till den allsvenska finalen 2016. Under det gemensamma målet ”No excuses, be a Taifer”, inkluderande det flertal utländska spelarna i truppen, bodde harmoni granne med tuff kravställan.

Jag har framför allt tänkt på de tre punkterna under det nyss genomförda SM-slutspelet i ishockey. Visst, Växjö Lakers gick in i slutspelet som allas favorit, men nästan oavsett hur bra du är, spelare för spelare, vinner du inte en SM-final med målskillnaden 20 mot 1 om du inte står på fler ben än skicklighetsbenet. Jag behövde aldrig ställa frågor om gruppdynamik, oavsett om jag pratade med Sam Hallam eller någon av spelarna. De tog själva upp saken.
Under parollen ”One team, one dream” samlades Lakersspelarna under gemensam flagg. När jag pratade med Erik Josefsson i slutet av januari förstod jag vikten av punkt tre när han sa:
– I fjol hade vi ett stort fokus på att vinna serien. När vi väl gjorde det satte vi ett nytt mål, att vinna guldet, och började om från noll igen. I år är vårt enda långsiktiga mål att vinna sista matchen. Det handlar om att visa lagen under oss att vi är ostoppbara.

Det viktiga tycks vara att fastställa målet, att genomgå processen dit, gå samman som grupp och inte glömma bort punkt ett och två.
Som Viktor Andrén sa inför SM-finalspelet, också det utan att jag ställt frågor om stämning eller gruppdynamik:
– Jag har aldrig tidigare spelat i ett lag där spelarna öppnat upp sig så mycket mot varandra som personer. Man känner verkligen killarna på ett djupare plan än vad jag varit med om tidigare och det gör att man har en helt annan förståelse för hur vissa fungerar i vissa givna situationer. Vi har skapat en helt annan respekt för varandra och det gör att vi bryr oss om varandra mer.

Som med mycket annat är en fungerande gruppdynamik inte bara färskvara. Den måste ständigt vattnas och underhållas för att fungera på samma sätt över tid. Med tanke på den jämfört med i närlingslivet oproportionerligt höga personalomsättningen inom elitidrotten innebär det att alla klubbar, hur framgångsrika de än må vara, alltid är tillbaka på ruta ett varje år barmarksträningen drar igång.