Blogg

Köpelag 2.0

Ända sedan Percy Nilsson i slutet av 1980-talet glatt viftade med sina sedelbuntar har begreppet ”köpelag” varit flitigt förekommande i svensk hockey. Eftersom alla elitklubbar i mindre eller större utsträckning levt på att köpa spelare betydligt längre bak i tiden än när Percy gjorde entré är själva ordet svårt att definiera.
Rögle BK anses vara Sveriges första så kallade köpelag genom tiderna då den excentriske Gösta ”Pollenkungen” Carlsson köpte ihop ett lag i trakterna kring Ängelholm redan under 60-talet. Satsningen nådde högsta serien, gick i stöpet efter bara några år men Rögle lever av den än i dag, genom det enorma intresse som skapades kring hockeyn och som alstrade fram duktiga spelare och framför allt kunniga ledare.

Samma sak med Percys miljoner. Malmö har på senare år städslat A-lag där många pratar med skånsk dialekt och i Linköping, det sena 90-talets köpelag har genom sin storsatsning fått fram ungdoms- och juniorkullar som kammat hem åskilliga SM-guld bland ickeseniorer.
Och hade verkligen Erik Karlsson och Niklas Hjalmarsson kommit fram ur höglandets skogar om det inte varit för den hausse Team Boro skapade när hysterin var som störst och det ihopköpta laget föll på Elitseriens mållinje?
Ändå är det någonting fult med pengar, framför allt i synen på penningstinna klubbar där inte halva truppen är uppvuxna på samma gata och har lirat landhockey tillsammans under låg- och mellanstadiet.

Att bara köpa spelare och strunta i den övriga verksamheten är ett beteende som garanterat slutar i graven inom en inte allt för stor tidsrymd.
Men i en tid där alla elitklubbar på sitt sätt ställer upp med köpelag i olika utsträckning och betalar sina spelare anständiga summor varje månad måste vi på något sätt ta det här vidare.
Frågan blir inte var på skalan klubbarna befinner sig på köpelagsskalan utan:
Vilken klubb är skickligast på att använda sina pengar?
Den klubb som för tillfället är det är också den klubb som för tillfället innehar ledartröjan. Just nu är det utan tvekan Växjö Lakers som har den.

I dag handlar det mer om att veta än om att chansa.
I dag handlar det lika mycket om att köpa sig kunskap som att köpa sig arbetskraft.
Titta på Norge, världens stormakt när det handlar om idrott med skidor på fötterna.
Visst – Norge är ett av världens rikaste länder, landet har finfina förutsättningar att träna längd- och utförsåkning, skidskytte och backhoppning. Men det har inte alltid varit så. Större delen av 1980-talet var Norge ganska beskedligt i spår och backar medan vi stoltserade med Stenmark, Wassberg, Svan, Mogren och Boklöv.

Sedan hände något. Norge tog över och sedan dess aldrig släppt greppet. Varför? Svaret: kunskap, som köpts till vilket pris som helst. Norge har tagit reda på vad som krävs för att bli bäst, offrat enorma resurser på att hitta de bästa tränarna, de bästa träningsformerna, de bästa materialen, den bästa vallan och så vidare. Tro inte att norrmännen är större fysfenomen än åkare från andra länder. Men Norge har hittat sitt sätt att jobba, oavsett om det handlat om att befinna sig i kritiska gråzoner, och till skillnad från i Sverige, inbillar jag mig, VET Norge med säkerhet att de kommer att vinna en massa OS-guld medan vi i Sverige HOPPAS.

Skillnaden mellan vetskap och hopp är skillnaden mellan skapad dominans och turliga toppformer. En skillnad som är enorm.
Självklart gäller samma princip när det kommer till andra sporter, inte minst ishockey. De senaste åren har inte bara inneburit en enorm stegring i tempo i världens hockeyrinkar utan så mycket mer. Tränarstaberna har plötsligt mer än fördubblats, den avancerade statistiken har slagit igenom med full kraft och spelarna anlitar såväl egna mentala tränare som egna teknik- och skridskocoacher.
På ett sätt tråkigt, på ett sätt oerhört intressant att slumpen fått en mindre betydelse och vetskap/kunskap en betydligt större. I dag värvar man som vanligt ihop ett lag, där spelarna bedöms var för sig för att passa in i gruppen. Detta är ett av få chansartade drag i dag, därför att en sportchef eller tränare aldrig kan veta om en spelare presterar så bra som han vid värvningstillfället förväntades göra.

En värvning är
således alltid en risk, men nästan allt annat är dyrt inköpt kunskap.
Och här någonstans skulle jag vilja mynta uttrycket Köpelag 2.0, den uppgraderade versionen.
Precis som Sportbladets underbara reklam för tiotalet år sedan stämmer uttrycket ”den som vet mest vinner mest” på elitnivå.
Jag gjorde en lång intervju med Växjös vd och sportchef Henrik Evertsson häromdagen. Det var en mycket intressant timme. När vi kom in på de olika komponenter som låg bakom den lyckade säsongen nämnde Evertsson analysverktyget Iceberg och vilken enorm nytta Lakers, enligt Evertsson, haft av det.

Växjö såg till att bli världens första klubb att använda det ryska programmet Iceberg och med det slutar min kunskap i ämnet. Resten – vilka siffror som används, vilka sekvenser som mals ner och visas och annat – är strikta affärshemligheter som möjligen skulle avslöjas under pistolhot men aldrig annars.
Här har Växjö köpt sig kunskap som, utöver ett välbalanserat lag och en skicklig ledarstab, högst sannolikt haft en avgörande utgång under guldsäsongen. Och det är en intressant iakttagelse att Färjestad, kanske det lag som imponerade mest i förhållande till sina förhandstips, också använder Iceberg.
Men inhandlandet av en mjukvara betyder ingenting i sig, vad gäller kunskap, precis som ett inhandlat schackspel inte ger insikter i de mest effektiva dragen bland löpare och torn.

Det gäller att
lära sig allt nytt som dyker upp i en hockeyvärld i ständig förändring, ta till sig det som funkar och förkasta det som är skräp. Här tror jag att vi står inför en intressant tid i SHL. För första gången ges alla 14 klubbar, med det nya tv-avtalet, möjlighet att investera i helt ny kunskap och jag är helt säker på att de kommande säsongerna kommer att innebära en kapplöpning om titeln ”Den som vet mest”.
Köpelag 2.0 kommer inte att handla om att köpa sig spelare.
Det gör redan alla.
Köpelag 2.0 kommer att handla om att köpa sig kunskap till rätt pris.