Blogg

Lakers storhetstid började med gentlemannen Kallio

Conny Evensson funderar. Grubblar. Använder allt sitt sunda förnuft och sina många erfarenheter. Året har nyss blivit 2003, Evensson har tidigare handplockats till Västra Frölunda (som klubben fortfarande heter vid den här tiden) med ett enda syfte: den gamle guldmakaren ska skänka Göteborg sitt första svenska hockeymästerskap sedan 1965.

Evensson förfogar över ett bra lag, men anser en pusselbit saknas. En riktig skarprättare. Någon som kan göra Jonas Johnson och Niklas Andersson sällskap och bilda en superkedja.
På andra sidan Atlanten har en finländare mot sin vilja dragits in en tornado av trejder. Tomi Kallio har skickats som ett vitt papper mellan olika NHL-organisationer. Nu, när han befinner sig i Philadelphia, uppsatt på waivers utan spekulanter från övriga NHL, är han trött på hockeylivet i Nordamerika.
Han behöver en ny utmaning.

Då ringer Evensson.
Det blir starten på en sällan skådad succé av den som ska bli den överlägset mest framgångsrike finländske spelaren i svensk klubblagshockey. Tomi Kallio uppfyller alla Frölundas och Evenssons drömmar. Johnsonligan, som superkedjan snabbt döps till, går inte att stoppa. Johnsons skarpa hjärna och öppnande pass, Anderssons offensiva touch och så Kallios mördande förmåga att drämma pucken i nät – det blir en himmelsk kombination.

Med 16 poäng på tio avslutande grundseriematcher och därefter 16 poäng på 16 slutspelsmatcher och den sista som spiken i suddenkistan när Frölunda säkrar SM-guldet var Kallio redan där en evig 031-hjälte.
Succén fortsatte i sju säsonger till. Tomi Kallio var en notorisk poänggörare som alltid hittade en extra växel i det slutspel han älskade över allt annat. Scandinavium jublade. De älskade sin Kallio lika mycket om inte mer än sina egna söner.

Det är våren 2011. Henrik Evertsson vankar av och an på Vida Arenas splitternya kontor. Han står inför alla sportchefers tuffaste utmaning: att övertyga toppspelare att acceptera ett kontrakt med en nykomling i Elitserien. En nykomling är alltid chanslös att vinna guld och får i princip alltid inrikta sig på att överleva. Premisser få toppspelare kan tänka sig att spela under. Därför behöver Henrik Evertsson i det här läget ett stort namn som i sin tur kan locka fler tunga pjäser till nykomlingen.

Veckorna före har ett beslut fattats i Göteborg som de flesta Frölundafans än i dag anser vara felaktigt. Klubben har valt att inte ge Tomi Kallio ett nytt kontraktsförslag. Precis som åtta år tidigare är Tomi Kallios framtid som ett oskrivet blad.
Då ringer inte Evensson men väl Evertsson.
Det blir starten på ett lagbygge vars framgångsfrukter vi skådar än i dag. Växjö Lakers har etablerat sig som en av landets absoluta maktfaktorer i ishockey. Det kanske hade gått även utan Kallio, men det var med Kallio det började. Det var då Henrik Evertsson drog nytta av ett, enligt många, ogenomtänkt beslut i Göteborg.

Med Kallio följde Ilkka Heikkinen, Martin Gerber, Liam Reddox, Mike Iggulden, Brad Moran och flera andra välmeriterade spelare och Evertsson fick ihop ett lag som ganska snabbt satte positiva avtryck i Elitserien. Kontraktet klarades med bred marginal första året, med liten marginal andra året medan det lyfte till semifinal år tre.
När Johan Markusson sedan, sommaren 2014, tackade för sig tog tränaren Sam Hallam flyget över till Åbo för att öga mot öga med Tomi Kallio tala om att han utsett finländaren till ny lagkapten.

Kallio tackade, tog emot och fortsatte sin vana trogen att visa för sin publik, sina sponsorer och för oss i media hur mycket han älskar ishockey.
Jag har fortfarande inte sett många spelare som blir lika underbart barnsligt glada när de gör mål som Tomi Kallio. Han firar liksom med alla i hela arenan och ett bredare leende får man leta efter.

Två av dessa leenden har blivit bestående på min näthinna, båda är från våren 2015 när kapten Kallio ledde sina styrkor till Växjö Lakers första historiska SM-guld.
Det första leendet kom i Behrn Arena, när Kallio smyger in framför Julius Hudacek och dunkar upp den avgörande suddenpucken i match sex som för Lakers till semifinal. Han har i det här läget gått mållös från 20 raka matcher och får totalt glädjefnatt.

Exakt en månad senare, sent på kvällen den 23 april, kommer nästa glädjefnatt. Den här gången väger Kallio ömt Le Mat-pokalen i sina händer, gör ett jämfotahopp på isen och vrålar ut glädjen över sitt tredje SM-guld. Sedan kastar han sig in i högen av medspelare och firandet ökar i styrka.
Uppdraget var slutfört.
Tomi Kallio var 38 år och färdig med Sverige.

Revolvermannen från Åbo återvände till sin hemstad, men han hyste en alltför stor kärlek till sin sport för att tvärt lägga av. Och vilken fantastisk comeback det blev för veteranen när han väl återvände till sin älskade moderklubb TPS.
Under de tre säsonger som passerat sedan guldet med Växjö Lakers har Kallio gjort 44, 50 respektive 55 poäng i FM-Ligan. Under den nyss avslutade säsongen slutade han på en sensationell andraplats i den totala poängligan. Vid 41 års ålder hade han fört TPS från botten till medaljkandidat.
Nu är resan slut.
Förlusten mot IFK Helsingfors i bronsmatchen blev Tomi Kallios sista.

Klart är att Tomi Kallio skapat glädje och förtjänat den största respekt i två svenska städer och en finsk. Med en gentlemannamässighet få andra kan trumfa har han heller inte, vågar jag lova, skaffat sig några fiender bland motspelarna. När det var det gruff och slagsmål på isen var det aldrig någon som gav sig på nummer 71.
Tomi Kallio är en spelare som vet att han är väldigt bra på det han gör, men som också förstått vilka det är som betalar hans lön. Därför har han alltid flörtat lite extra med fansen, bjudit på sig själv och varit en mönsterelev när det kommit till uppförande.
När han kom till Sverige kunde han inte ett ord svenska, men anmälde sig direkt till språkkurser och bara något år senare pratade han förbluffande bra när han valde att ge intervjuer på det svenska språket.

Som den noggranne hockeyälskare han är har Kallio koll på vad som skrivs om honom men är proffsig nog att inte sura eller ens bry sig om det negativa. Det positiva däremot, sätter han stort värde på och det hände rentav vid flera tillfällen under hans år i Växjö Lakers att han kom fram och tackade mig personligen för texter han tyckte var bra.
En sådan spelare minns man för alltid.
En unik spelare.
En odödlig lokal legendar i Kronobergs mörka skogar – från Finland.

Fotnot: Det här inlägget finns även i talat form, från Smålandspostens sportpodd den 16 maj.