Blogg

"Så illa att ingen ville döma"

I går kväll bevakade jag årsmötet i Växjö Fotbollsdomarklubb. Det visade sig bli ett intressant möte. Vid varje årsmöte delas det ut diverse diplom och utmärkelser. En av dessa går till årets klubb. Detta år fick Ingelstads IK motta utmärkelsen.
Efteråt pratade jag med Lars Lundqvist, ordförande i klubbens fotbollssektion. Han berättade att klubben sedan två år arbetar hårt för att få domare att trivas.
Det fanns en anledning till att man gjorde det.
– Vi började med projektet Nolltolerans för två år sedan där vi inför varje match samlade hemma- och bortaledarna och gick igenom ett antal punkter för hur man ska uppträda. Vi gjorde det framför allt för våra egna domare som tyckte det var väldigt tufft när föräldrar och ledare stod och gapade och skrek. Någon gång var det till och med så illa att ingen ville döma.
Läs sista meningen igen.
Någon gång var det till och med så illa att ingen ville döma.
Ingen.
Ingen ville döma eftersom domarna bara fick skit kastat i ansiktet från föräldrar och ledare.

Det här är viktigt, det är alarmerande men det är dessvärre ingenting nytt.
Domare fortsätter att få skit för att de dömer, oavsett vilken ålder de befinner sig i eller nivå de dömer på.
Och det är framför allt i fotboll och hockey – där intresset är störst och pengarna flödar – där domarkritiken är som värst.
Ta bara ett veckofärskt exempel från SHL där Aaron Palushaj i Örebros helt misslyckade lag vräkte ur sig följande:
– Det verkar vara en trend. Jag är trött på att vara tyst om hur dåliga domarna är i den här ligan. Det är pinsamt. De ger mig utvisningen, men jag är inte ens nära målet. I tredje perioden hade jag en jättebra chans, när jag blev trippad och fick inte en utvisning med mig. Jag vet inte vem jag ska prata med, är det den som styr ligan? Är det för att det är jag? Är det för att jag är amerikan? Domarna har varit så lågt under medel i ligan att det är pinsamt. Gör jag inte mitt jobb får jag inga kontrakt, men om de inte gör sitt jobb så är de nöjda med att bara ha ett jobb och det är inte acceptabelt, sa Palushaj till sajten hockeypuls.se.

Att Palushaj, garanterat efter påtryckningar från Örebro HK, sedan gick ut och bad om ursäkt förändrar ingenting. Framför allt leder det inte till att fler vill börja döma, snarare tvärtom.
Det här måste få ett slut.
Domargnället är inte bara kontraproduktivt när det gäller domarrekryteringen, det är även förödande för arbetsgivaren, i det här fallet SHL, när en anställd i ligan offentligt går ut och totalsågar en annan anställd.
AIK-forwarden Anton Holms utfall i Hockeyallsvenskan för drygt en månad sedan där han tyckte att domarens licens skulle dras in är ett annat exempel på hur det kan gå om man tar sig friheter man inte bör ha.
Fotbollsallsvenskan bevakar jag inte alls, men jag läser om den och ofta, rentav oftare än i hockeyn, handlar eftersnacket om ett eller flera domslut.

Detta är problematiskt men det fortsätter att ske med jämna mellanrum. Och det fortsätter därför att det tillåts fortsätta. Ge mig ett exempel på en riktigt fet böteslapp som delats ut efter domarkritik i Sverige om ni kan.
Jag hör redan genmälena som alltid dyker upp.
– Ööhhh, domarna lever i en skyddad verkstad!
– Öhhhh, varför får alla andra kritiseras men inte domarna??
Glöm det.
Det här handlar om någonting helt annat.
Det handlar inte om att domaren inte får kritiseras men det handlar om hur kritiken framförs och framför allt var den framförs och i vilket sammanhang.

Att supportrar, som betalt entrébiljett och älskar sitt lag över allt annat, skriker och buar på domare under match och vräker ur sig kritik på sociala medier efter match är en naturlig del i idrotten, hur osaklig och onyanserad kritiken än är.
Så länge inte direkta hot förekommer är det någonting vi får leva med.
Det som inte är okej är kritik enligt de två ovanstående exemplen. Är det någon som på allvar tror att vi får fler domare genom att kritik basuneras ut i media?
Det är direkt fel att påstå att domarna är skyddade och inte får kritik.
De ska ha kritik om de svarat för flagranta avgörande misstag.
Då har de haft en riktigt kass dag på jobbet, vet om det och bör även få höra det.
De får garanterat höra det av utsänd domarkontrollant, av berörd domarchef (konkurrensen är än så länge stenhård kring de heta matcherna eftersom domarkåren i hockey befinner sig mitt i en generationsväxling) och av andra.

Men spelare och tränare bör tänka ett par extra varv innan de ska dela ut sin kritik.
Riktlinjerna bör vara ganska tydliga, tycker jag.
Om du är arg på en domare och får en mikrofon upptryckt i ansiktet: kommentera inte domarens insats. Om du ändå gör det: var konkret, tydlig och peka på specifika situationer. Glöm plumpa personangrepp. Behärska dig, du är ju ett proffs.
Använd inte presskonferensen till att såga domarinsatsen. Om du ändå känner att det är oundvikligt: peka på specifika situationer och säg hur du uppfattade dem. Kalla inte domaren XX för ”ligans sämsta”, ”rikslallare” (som Challe Berglund gjorde på sin tid) eller liknande.
Annars blir det rubriker och rubriker av den typ som inte gynnar återväxten i någon domarkår och som i sin förlängning leder till att domarnas kvalitet sjunker jämfört med i dag.

Du har förmodligen redan klagat på domarna under matchen. Efter matchen finns de i ett eget omklädningsrum där du kan knacka på, ställa frågor och framföra din kritik.
Sluta gnäll i media.
Det du säger där når inte bara domaren utan en publik på 10 000, 100 000 eller kanske en miljon.
Så tänk på vad du säger.
Kritisera precis hur mycket du vill, men var proffsig nog att framföra kritiken internt, låt den stanna inom ligan.
Och är du förälder eller ledare för ett knatte- eller ungdomslag: håll tyst bara. Bara håll tyst. Din kritik av tonåriga domare kommer aldrig att vara acceptabel. Någonstans.

Domarna lever inte i en skyddad verkstad i Sverige.
Det gör i det avseendet däremot spelarna och ledarna som tämligen ostraffat kan gå bananas på en rättsskipare. Som jämförelse; ta en titt hur det där med offentlig domarkritik bemöts i den amerikanska sportvärlden.
• Under sin tid som coach i Chicago Blackhawks bötfälldes Joel Quenneville med motsvarande 75 000 kronor för att ha kritiserat domarna under en slutspelsmatch.
• I NBA fick Phil Jackson punga ut med motsvarande 187 000 kronor efter att ha uttryckt missnöje med ett domslut.
• Och när Isiah Thomas, då tränare för New York Knicks, undrade varför en av hans stjärnor så ofta fick domslut emot sig blev han hela 350 000 kronor fattigare.

Du muckar inte med domarkårerna i USA, så enkelt är det.
Även inom den internationella fotbollen finns exempel på svidande höga böter som dömts ut.
I Sverige är domarna däremot levande måltavlor.
Här i Sverige tycker jag särskilt synd om domarna i Hockeyallsvenskan. Ligan tillämpar fortfarande endomarsystem och det ger inte rättvisa förutsättningar eftersom hockeyns fart har utvecklats i en rasande takt. Nästan alla HA-domare jag sett under de senaste åren har haft problem att hinna med, just därför att de i sin ensamhet omöjligen kan uppfatta allt som sker och att mycket händer bakom domarens rygg.
Därför är det goda nyheter att det bara verkar handla om dagar innan nyheten kommer om att tvådomarsystem införs i Hockeyallsvenskan redan till hösten.
Säkra vår domarframtid.
Låt oss inte få ett Ingelstadsläge.