Att döma ett hockeylag från sin egen hemstad

Blogg
SKELLEFTEÅ 20101125 Domaren Morgan Johansson i torsdagens elitseriematch i ishockey mellan Skellefteå AIK och Brynäs IF som spelades i Skellefteå Kraft Arena. Foto: Robert Granström / Scanpix / Kod 11104

Morgan Johansson är från Ljungby men har valt bort att döma Troja. Andra har inga problem med att döma lag från sin hemstad.

Speciell match i Umeå i kväll.
Björklöven vinner till slut mycket enkelt mot Tingsryd, som givetvis lider mycket när Alexander Ruuttu drar på sig ett matchstraff som vid en repriskoll visar sig vara felaktigt.
Sånt händer.
Domare kan inte se allt.
Men det mest intressanta och diskussionsvärda i sammanhanget tycker jag är domaren själv.
Joakim Bodén heter han.
Inget konstigt med det om det inte vore för det faktum att han bor i Umeå.

Han är jämtlänning
från början men han bor likväl i den stad där Björklöven spelar sina hemmamatcher i samma T3 Arena där Bodén dömde i kväll.
Efter att jag försiktigt luftat frågan på Twitter stod det klart att det är ovanligt men inte unikt att en domare från en viss stad dömer ett lag från samma stad.
Någon satte likhetsetecken mellan det och att ett kanadensiskt domarpar dömde OS-finalen mellan Kanada–Sverige 2014, vilket jag inte köper. Där handlade det om ett arrangemang i NHL:s regi, där NHL-domare, världens utan tvivel bästa domare, givetvis dömer de viktigaste och bästa matcherna i turneringen.

I fallet Joakim
Bodén pratar vi om en rookie på hockeyallsvensk nivå. Det är jobbigt redan som det är att vara förstaårsdomare. Att dessutom åka in i arenan med vetskapen att bostadsorten alltid i dessa fall är föremål för diskussioner lär inte ha gjort anspänningen mindre.
Vad gäller?
Finns det regler?
Nej, det är upp till varje domare att i de fall han känner att han är jävig eller av andra skäl olämplig att döma på en viss plats kan han hänvisa till det.

Gävlebon
Thomas ”Kuben” Andersson dömde exempelvis aldrig Brynäs och av princip har Marcus Vinnerborg och Morgan Johansson alltid avstått från att döma Troja. Sedan finns det andra domare som anser sig kunna döma vilket lag som helst. Pehr Claesson dömer exempelvis i Växjö trots att han bor i Alvesta, bara två mil ifrån, och jag har hört både en och annan i mediakåren som tycker att han är ”hemmadomare” medan jag även hört Lakersfans tycka att han är ”bortadomare”. Redan där uppstår en faktor som gör att Claesson kan bli ifrågasatt, trots att han skulle göra en felfri insats i Vida Arena, men som sagt: känner han att han pallar – fine with me. Claesson är heller ingen förstaårsdomare utan en av de mest rutinerade domarna i hela landet. Det är också en skillnad, precis som med de kanadensiska domarna i OS-finalen (som de för övrigt dömde fullkomligt klockrent).

Två faktorer som jag själv tycker är viktiga i sammanhanget, utöver eventuella sympatier för hemmalaget, är 1) handla-på-Ica-dagen-efter-faktorn och 2) familjefaktorn.
Jag menar: på vissa orter väntar till och med spelarna till sent på kvällen dagarna efter en fiaskoinsats innan de vågar sig ut och handla, eftersom de vet vad de kommer att tvingas utstå vid mjölkdisken. Detta borde väl i minst lika hög grad gälla en domare som gjort bort sig inför publiken i den stad där han bor och syns varje dag?

Samma sak med familjen. Jag vet tränare här i Växjö genom åren, vars fruar fått höra gliringar å makens vägnar och jag vet att Joakim Fagervalls barn blev ledsna i skolan efter att klasskamraterna sagt att deras pappa är en kass tränare.
Åter igen: Detsamma borde väl rimligen även gälla för en domare och hans familj.
Därmed kan man med rätta ifrågasätta hur smart det är att utsätta en domare för sin hemstads eventuella ilska.
Min poäng är väl egentligen bara denna:
Det är svårt nog redan som det är att döma en blixtsnabb sport som hockey.
Det är inte lättare att döma ett lag från sin egen stad.