Cory Murphy, 40 – en av de största någonsin i Växjö Lakers

Blogg

Angående det namn som stod på lappen i slutet av förra podden finns det en fråga som rört sig i mitt inre den senaste tiden:
Denna:
Vad tänker Cory Murphy just nu?
Hur går hans tankar när han dagligen pendlar de drygt tio milen mellan hemmets Växjö och arbetsgivarens Karlskrona?
Jag tror att Cory Murphy mått bättre.
Mycket bättre.
Visst, han är ett välavlönat fullblodsproffs och har betalt för att hantera alla tänkbara tuffa situationer som uppstår i en yrkesverksam elithockeyspelares liv.
Men även fullblodsproffs har känslor, inte minst den tystlåtne men ytterst kloke backen från staden Kanata i den kanadensiska hockeyprovinsen Ontario.
Han fyller faktiskt 40 år i dag och den som fyller 40 ska hyllas rejält.

Hyllningarna kommer men först tänker jag dröja mig kvar vid Cory Murphys hastiga förflyttning från bästa till sämsta laget och hans förvandling från stjärna till en i mängden.
Det är här åldern spelar roll.
I SHL spelar den en väldigt stor roll. Bara Luleås backfenomen Jan Sandström är äldre än Murphy i SHL i dag, 16 dagar äldre, och med åldern delar 40-åringarna samma öde.
Det är snart slut.
Strax är de pensionärer.
Sandström har varit skadad större delen av säsongen och jag tror att Murphy spelat halvskadad under flertalet matcher men bitit ihop och kört.
Det finns någonting dubbelt sorgligt över detta att höra idrottare som en gång varit bländande sjunga sin sista vers och riskera att orättvist bli hågkomna som något de varken är eller var.

Sanningen om Cory Murphy är så mycket mer och så oändligt mycket större än ett mål, 13 assister och minus 28 under detta orosår för Blekingehockeyns roderlösa flaggskepp.
Lika mycket som han kommer att bli en parentes i KHK, lika stor hjälte kommer Cory Murphy för evigt att vara i Växjö Lakers. Faktum är att jag på goda grunder klassar honom som en av de absolut viktigaste värvningarna i klubbens historia. Han hamnar någonstans mellan Johan Markusson och Shjon Podein, spelare om vilkas inträde i klubben historien känner som före och efter.
Cory Murphys arv till Växjö Lakers och dess supportrar anser jag vara detta: han blev bryggan, ja han personifierade rentav övergången från rent defensivt försvarsspel till ett vackert puckbehandlande och attackerade spel där backarna i högsta grad var en del av offensiven.

Han kom 2013, då sportchefen Henrik Evertsson bestämt sig för att nu ska det lyfta och klubbledningen gett honom mandat att skapa ett lag för slutspel. Bland många vassa nyförvärv det året finns det i min värld inget som kan mäta sig med Cory Murphy.
Han kom in med lågmäld pondus, med röntgenblick över hela isytan och slog passningar som tidigare inte skådats i Växjöhockeyn. Han var en given pointman i powerplay och styrde med orubbligt lugn spelet från sin offensiva blålinje. Då, vid 35 års ålder, befann sig Murphy i sina bästa år. Med 34 poäng hade han bara Dennis Rasmussen, Rhett Rakhshani och Ryan Lasch före sig i interna poängligan och, mycket tack vare Murphy, gick Växjö Lakers under denna säsongen 13/14 från kontraktsöverlevare till SM-guldutmanare.
Många höll rentav Växjö Lakers som given favorit i SM-semifinalen mot Färjestad våren 2014, där Lakers dock föll men hade gjort ett solklart avtryck.

Murphy svarade, tycker jag, för den enskilt största och för klubben mest omdanande insatsen i ett Växjö Lakers som sedan dess varit designat för possession-hockey, för att vara laget som alltid strävar efter att ta kommandot i matcherna.
Och det skulle komma mer från Murphy.
Mycket mer.
Frågan är vilken enskild back i SHL:s historia som kan trumfa det Murphy gjorde under guldsäsongen 2014/2015. Först 39 poäng på 55 SHL-matcher där bara Robert Rosén var bättre i den interna poängligan. Sedan, i ett stenhårt, tätt och 18 matcher långt slutspel – ofattbara plus 16 i plus/minusstatistiken. Murphy vann både poäng- och målligan för backar det året och utsågs till Årets back vid SHL Awards senare under våren.
Och när vi ändå är inne på utmärkelser och meriter kan vi nämna följande från en karriär som innefattat spel i Kanada, USA, Finland, Schweiz och Vitryssland och landslag:
VM-guld 2007, finska Guldhjälmen 2007, två gånger uttagen i det finska allstarlaget, utsedd till bästa spelaren i Finland under grundserien, två gånger om vinnare av såväl poäng- som assistligan för backar i Finland.

Den 23 april 2015 peakade Cory Murphys karriär, vid en ålder av 37. Tuomas Kiiskinen hade precis avgjort, Cory stod med guldhjälm på huvudet och fick för första gången i karriären uppleva att bli mästare med ett klubblag på seniornivå.
Sedan avtog styrkan, inte mycket men ändå märkbart, som när pilen i en bränsletank till slut börjar snudda vid rött.
Felpassen blev lite fler, markeringarna lite sämre, speltiden lite mindre och statistiken därefter.
Efter fyra säsonger i Växjö Lakers var det dags för en av supportrarnas favoriter, alla kategorier, att ta farväl. Klubben ville inte ha honom kvar men Murphy ville fortsätta spela hockey för en klubb.
Det blev Karlskrona.

Med kris på och utanför isen, med en sistaplats för laget i tabellen och med hemska minus 28 individuellt var det nog inte så här Murphy hoppades att det skulle sluta. Det återstår en del ångestmatcher för honom och KHK att klara av innan säsongen och, högst sannolikt, även Cory Murphys karriär är över.
En välutbildad, dekorerad och hängiven soldat i hockeyns tjänst har då spelat sin sista match.
Och vem vet? Kanske finns Cory Murphy med på Växjö Lakers avlöningslista även nästa säsong.
Tills dess grattar vi en pigg gubbe på 40-årsdagen.

Denna bloggpost finns även i talad form i senaste avsnittet av Sportpodden som du hittar här!