Idrottsfolkets dumhet är ett hot mot idrotten

Att man inte hinner läsa på och ta del av väsentlig information kan jag ha viss förståelse för.
Informationen kan både vara komplicerad att ta in och det kan, under stress och press, vara knappt om tid att plugga in den.
Men att öppna sin mun och sjunga ut sin okunnighet trots att man haft över ett halvår på sig att läsa igenom information som är så enkel och självklar att till och med en andraklassare lätt kan greppa den – nej, då går topplocket på mig.
Folks dumhet ute i idrottssverige får mig att rodna och häpna. Jag nästan gapar när jag ser hur fullt normala människor uttrycker sig i kommentarsfält.
Vad det gäller?
Jo, det statliga krisstödet till idrotten.
Sedan det, enligt samma exakta matematiska och rättvisa modell som i somras, stod klart att hockeyn den här gången får mest pengar, 195 miljoner kronor att fördela till sina klubbar, har dårskapen fullkomligt fyllt alla bräddar och krossat alla fördämningar. Gång på gång, sedan det första stödet delades ut, har jag hört de mest underliga utfallen mot hur stödet fördelas, hört och läst ifrågasättanden om det ens ska fördelas och mycket annat märkligt. Nu, när vi står inför utdelning nummer två, är det dags igen.
Jag citerar nu från till synes fullt friska och i övrigt, förmodar jag, begåvade människor från deras kommentarer på Facebook.

Alla pengarna borde gå till småklubbarna som sliter för att överleva, finns inga tv-avtal som räddar oss.

Pinsamt att elitklubbar som värvar dyrt ska få skattemedel i bidrag. Kan ju hoppas att det finns någon klok person på RF som ser detta.

Beklämmande, man får 45 miljoner kronor i tv-avtal och sen alla dessa stöd sedan i våras och nu kräver hockeybasen mera stöd. Hur är det möjligt?

SHL har nog med tv-pengar.

Inte rimligt att ge bidrag till SHL för att kompensera löner där snittet ligger på över 120 000 kronor per månad. Ett 60-tal importer där snittet ligger högre. Ta ansvar RF.

Värvar klubbarna inför en så osäker säsong ska de inte ha en krona.

Vad är det som inte går in i folks huvuden? Varför har de ännu inte, trots alltså mer än ett halvårs studietid, ens lyckats ta reda på varför stöden betalas ut, hur stödet fördelas och varför det fördelas som det gör?
Stödet är inget bidrag till utgifter. Stödet till elitklubbarna är helt och hållet ett stöd som ska kompensera för delar av intäktsbortfallet. Läs det igen om din ståndpunkt ligger i linje med kommentarexemplen ovan: IN-TÄKTS-BORT-FALL. Säg sedan ordet tio tusen gånger eller till dess att du förstår innebörden av det.

Staten har förbjudit publik på arenorna. Ett beslut som saknar motstycke. Till skillnad mot alla andra sektorer har staten utan rättegång kastat elitidrotten i fängelse. Strypt syret till den livsviktiga inkomstkälla som fram till nu gjort att elitidrotten aldrig någonsin behövt vända sig till staten för hjälp. Elitidrotten har nämligen genom alla tider varit oberoende av staten, anpassat sina verksamheter för att dra runt verksamheterna med privata pengar, genom att folk betalar biljetter, köper mat, dryck, souvenirer och lotter under matcher som för hockeyns del lockar 6 000 åskådare per SHL-match i snitt. För att ta ett lokalt exempel handlar det för Växjö Lakers del om intäkter motsvarande 40 miljoner kronor under en säsong. Pengar som nu bara försvinner.
Nej, det här handlar varken om lukrativa tv-avtal, höga löner eller om dyra värvningar utan om att regeringen plockat bort dessa genomsnittliga 6 000 sålda biljetter från VARJE SHL-arena. Att jag behöver sitta här och upplysa om sådana självklarheter känns nästan pinsamt, men det finns uppenbarligen alldeles för många som skiter i att ta reda på ren ABC-fakta.

Det finns ett enda fel med det statliga stödet och det är att det är alldeles för lågt. Det kommer inte på långa vägar att räcka utan är mer att betrakta som ett normalstort plåster på ett gigantiskt sår.
Varför skulle, som en av rösterna ovan på fullt allvar anser, stödet enbart gå till ”småklubbarna som sliter för att överleva”? Ska stödet bli ett satsningsstöd som gör att små klubbar kan tiodubbla sin omsättning och förvandlas till storklubbar samtidigt som storklubbarna inte får några pengar utan dör som flugor? Ni hör dumheten, ni doftar okunskapen.

Enkelt uttryckt, hoppas jag, fungerar stödet så här:
Om du är en liten klubb och har förlorat 100 000 kronor på pandemin får du vara glad om du får 30 000 kronor i stöd.
Är du en SHL-klubb som förlorat 30 miljoner kronor får du vara mer än nöjd med tio miljoner kronor i ersättning.
Det är matematik. Det är logik. Det handlar inte om du är en herr- eller damklubb, inte om du är stor eller liten utan om hur mycket du förlorat på grund av statens stenhårda restriktioner. Någonstans i spannet runt en tredjedel av de förlorade intäkterna kan klubbarna, stor som liten, kanske hoppas på att få tillbaka i bästa fall. Resterande två tredjedelar? Det blir oerhört svårt för alla klubbar att plocka in dem, men det blir värre ju större du är och ju större belopp det handlar om.

Alla idrotter – möjligen med undantag för golfen som inte är beroende av publik och verkar blomstra som aldrig förr – är förlorare eftersom RF inte har vett att kräva mer pengar och staten givetvis inte delar ut mer pengar än vad RF föreslår. Det RF sysslar med är också dumhet, eftersom man nästan verkar be om ursäkt när man kräver pengar av staten. Men att under mer än ett halvår inte ens bemöda sig att ta reda på de enklaste förutsättningar för ett stöd. För det finns ingen ursäkt.