Jag förstår Ömans ilska och så här idiotiskt går det till att lotta PO2

Blogg

Jag rycker sällan ut till någons försvar. Däremot försvarar jag gärna yttrandefriheten, demonstrationsrätten och annat som kan verka knepigt när det kommer till tolkningar och personliga känslor. Jag tillhör exempelvis dem som tycker det är rätt att Väsktanten inte blir staty i Växjö. Mina argument hittar du här och här.
Men annars drar jag sällan en lans till någons försvar. Kanske är det något jag borde göra oftare. Kanske var det därför jag gjorde det i dag när jag först såg det här twittret av Anders Öman:

Vad är det som gör honom så upprörd? tänker jag, surfar in på sajten och startar programmet. Jo, Aftonbladets Hockeystudion har haft Växjö Lakers uppe till diskussion, noterar jag. Vad händer i programmet? Jo, först orerar Johan Garpenlöv och antyder utan vidare att Växjö har en i sammanhanget svindyr trupp. Är det något jag nitiskt sökt svaret på ända sedan Växjö låg i allsvenskan är det hur mycket klubben omsätter i spelarlöner. Jag har läst bokslut, kollat i kolumner, ställt frågor, sökt fakta och sett hur klubben fördelat pengarna på spelarlöner genom åren. Första året i SHL 35 millar, sedan en stadig ökning fram till fjolårets 42, vilket är på samma nivå i dag enligt både Henrik Evertsson och Anders Öman. Dyr? Tja, allt är relativt. Men svindyr? Nja.
– 50 plus, säger Garpen nu tvärsäkert och hävdar att Växjö ljuger grovt om sin spelarbudget. Öman är givetvis förbannad:

Programmet leds av Claes Åkeson, en man jag älskat i rollen som tv-man i decennier. Det är länge sedan nu. I dag lotsar han oss inte påläst och initierat genom Champions League eller en final i hockey-VM. Nu pratar han Växjö Lakers, till synes med skvallertanter som enda källor. Åkeson häver skrockande och flinande ur sig följande (efter att det för fjärde året i rad konstaterats att 1) kommunen lånat ut pengar till arenabygget och 2) Växjö Lakers betalar av på skulden):
– Just nu amorterar de ingenting!
Ingenting? Hallå, tänker jag. Avtalet mellan klubben och kommunen anger ju strikt vad, när och hur mycket som ska betalas för varje år som går. En siffra som ringer i mitt inre är någonstans kring tio millar om året i räntor och amorteringar. Öman tweetar vidare, och jag förstår nu till fullo hans upprördhet. Att offenligt utsättas för lögnkampanjer och smutskastning framkallar helig vrede. Så är det bara.

Åkeson har alltså bevisligen fel på 20 miljoner (det kan även Växjö kommun intyga) och om Växjö Lakers offentliga besked om lönesummorna stämmer har Garpenlöv fel på cirka tio. I ett program som jag antar vill framstå som seriöst räknar man alltså fel på cirka 30 miljoner kronor i sändning. I en värld där alla efterfrågar fakta och källor och upprörs över att fel begås är det alltså fullt legitimt att fara med svepande osanningar om ett lag från Småland. Anledningen till smutskastningen är illa dold. Ingen av Garpen, Åkeson eller HansomsattiIdoljurynengång gillar Växjö. Ingen tar Växjö Lakers på allvar. Ingen av dem verkar förstå att en klubb som spelade i division fyra 1998 omöjligen kan ha en juniorverksamhet som tangerar Skellefteås. Växjö vägras fortfarande legitimitet.
Att håna, osynliggöra och vara dryg är dock smällar man får ta i livet. Alla är dryga ibland och i en studio är det en billig och vanlig härskarteknik hos dåligt pålästa personer. Men att frångå alla former av fakta och hemfalla åt lögner av grövsta sorten. Där går gränsen för många människor, mig inkluderad. Därför har jag förståelse för att Öman kallas Hockeystudion för Ljugarbänken.

• • •

Tyvärr kan jag inte rycka ut till Svenska Ishockeyförbundets försvar. Tvärtom.
”Hur tänkte ni?” skulle jag vilja fråga de seriemakare som planerat för hockeyettans playoff 2.

Så här är det nämligen:
Åtta lag är kvar: Troja, Tingsryd, Kristianstad, Huddinge, Piteå, Hudik, Västervik och Östersund.
Detta – att de slagit ut varsitt lag i bäst av tre – är det enda som är logiskt. Det än nu det knepiga börjar.
Av någon mycket märklig anledning (fråga mig inte varför) har seriemakarna kommit på att det högst rankade laget ska börja borta och ha en eventuell tredje match hemma. Inget konstigt med det. Det konstiga är att rankningen baseras på resultaten i höstens grundserier. Det innebär alltså att Kristianstad är högre rankat än både Troja och Tingsryd, enbart på grund av bättre tabellplacering i höstens söderetta. Samma sak med Västervik, ett annat lag som var efter både Troja och Tingsryd i allettan.
Hur går då själva lottningen till?
I hockeyboken står det blott och bart så här:
Lagen lottas mot varandra, högst rankat lag börjar med bortamatch (B-H-H).

Jaha. Och vad innebär det? Är det helt fri lottning? Bryter man ut och seedar de fyra först rankade lagen och lottar ihop dem med de fyra sämst rankade?
Sent igår kväll tvistade fortfarande vi alla som skulle kunna kallas för lärda i ämnet.
– Det ska bli fri lottning, twittrade någon.
– Det blir seedning, kontrade en annan.
Till slut fick jag tag på förbundets tävlingschef Mikael Lundström, som aningen stressad kunde ge besked: det blir seedning.
Klockan 10.00 på måndagen sker alltså följande:
Kristianstad, Västervik, Huddinge och Piteå är i den övre, seedade, gruppen.
Troja, Tingsryd, Hudik och Östersund är i den nedre.
I skålen ligger således lappar med de nedre klubbarnas namn, som sedan dras för att få kvar fyra playoff 2-par.
Dumt, korkat, ogenomtänkt – välj valfritt ord – men trots idiotierna ska det bli kul att se utfallet.