Jag gillar nya Växjö DFF

Desperata tider kräver desperata handlingar.
När det handlar om överlevnad är goda råd dyra och alla lösningar, oavsett hur drastiska de ter sig, att föredra framför att sätta sig ner och i lugn och ro tro att allt löser sig.
Det har varit ett år av ren desperation för Växjö DFF.
Ekonomin har varit ett sår, så ymnigt blödande att klubbens liv svävat i stor fara.
Till saken hör att Växjö DFF fram till detta år bara har behövt vifta med handen och titta åt kommunhusets håll. Sedan har hjälpen kommit, i form av något som burit misstänkta likheter med det vi kallar ekonomisk dopning.

Kommunen har överöst Växjö DFF med allmosor, kastat pengar för att stoppa i stora svarta hål, ställt upp på ett sätt som varit lika unikt för fallet Växjö DFF som det varit orättvist gentemot andra föreningar.
Men allt har ett slut.
Inte ens Växjö DFF har – även om klubben naivt trott det – kunnat hoppas att skattebetalarnas kommunpengar ska lappa, laga och täcka upp förluster i en verksamhet som haft lika stora möjligheter att gå med vinst som Ebberöds bank.
Växjö DFF har varje år levt långt över sina tillgångar och vore det inte för Växjö kommun hade konkursen varit ett faktum för flera år sedan.

Nu hann det tack och lov inte gå så långt och det vi kan skönja vid horisonten i dag är synnerligen goda tecken på en förening som snabbt nyktrat till, insett allvaret och spottat i nävarna.
Klubben har skurit rejält i sina personalkostnader. Vare sig klubbchef eller sportchef finns längre på avlöningslistan.
Men framför allt har Växjö DFF tvingats till andra nödvändiga åtgärder och sålt tre av sina bästa spelare. Först gick Jelena Cankovic till Rosengård och jag kan tänka mig att övergångssumman var mer än skaplig. Samma väg gick sedan Anna Anvegård och här kan jag tänka mig att övergångssumman blev ännu högre.
Och så sent som i dag kunde vi avslöja att också en försäljning av backen Osinachi Ohale är aktuell.

Tre spelarförsäljningar i ett läge där det ska till en närmast maximal otur för att Växjö DFF ska missa nytt kontrakt i Damallsvenskan. Tre desperata åtgärder men tre oundvikliga åtgärder för att trygga framtiden.
Det märks tydligt att styrelsen, där fem nya namn tillkommit, redan insett vad som krävs för att bli att räkna med som elitlag över tid. Redan under Claes Lövgrens korta tid vid ordförandeklubban, april-juni, närmade sig Växjö DFF den krassa verkligheten och ett hårt jobb med att stärka organisationen inleddes.
Nye ordföranden Jan Fors verkar dessutom vara en vän av verkligheten och inse att det viktigaste är att det finns svarta siffror på sista raden i bokslutet.
Jag gillar detta nya Växjö DFF, som insett att desperata tider kräver desperata handlingar och tänker stå på egna ben framöver.