Mike Helber är hockeyns svar på Stig Larsson

Blogg

Kontroversielle författaren Stig Larsson har en egenhet inom finkulturen. Han talar alltid sanning. Ljuger aldrig. Han har efter ett långt liv som hyllad i kultursverige gett sig själv det modiga löftet att han alltid ska säga exakt vad han tycker, hur svåra och känsliga frågorna än är. Larsson har genom denna brutala ärlighet utnyttjats hänsynlöst i media, framför allt av feministiska skribenter som ställt intrikata frågor som vem som helst med hjälp av vilken liten vit politiskt korrekt lögn som helst skulle kunna besvara på ett okontroversiellt sätt. Sanningssägaren Stig Larsson går den motsatta ärliga vägen och säger var han tycker och tänker. Följden blir att han utmålas som en idiot, en skam, en gammal skitgubbe utan empati och känslor för andra människor.

Stig Larsson har en motsvarighet inom hockeyn. Han heter Mike Helber och är en av huvudanledningarna till att Linköpings Hockey Club i dag är en väletablerad och välrenommérad SHL-klubb. Utan Helbers år vid makten som klubbdirektör och informell sportchef vågar jag påstå att Cluben inte varit där den är i dag. Helber gillar heller inte att linda in sanningarna i skumfolie – även om det givetvis också finns undantag från regeln – utan har gjort sig känd för att i stor utsträckning vara en hockeyns sanningssägare. Konsekvenserna för Helber har blivit desamma som för Stig Larsson. Han används som driftkucku i media, trots att han bara levererar ren och skär sanning, om än en hockeypolitiskt inkorrekt sådan. Att håna Helber har blivit legio.

Om media vill ha en story – speciellt i det infekterade området i gränslandet mellan allsvenskan och SHL – vet media att om inget annat funkar går det alltid bra att ringa till Helber, precis som det alltid funkade för media att ringa förre förbundsordföranden Rickard Fagerlund, salig i åminnelse. Trots att han inte ens är verksam som klubbdirektör längre går Helbers telefon varm när det vankas slutspel, playoff, slutkval eller fattas beslut i maktens korridorer.
Som i går, när Helber utmålades som skurk när han sa det precis alla spelare, tränare och klubbledare i samtliga SHL-klubbar vill, tycker och tänker men inte säger öppet: hellre Malmö än Karlskrona, alla dagar i veckan, tolv månader om året.
Eller som Helber uttryckte det ordagrant:
– Klart man hellre vill ha upp Malmö eller Västerås. Lag från större städer med stark hockeytradition. Där passar Karlskrona inte ­riktigt in.

Läser man dessutom hela artikeln förstår var och en att Helber inte kapar, ser ner på eller förringar Karlskrona på något sätt. Allt han gör är att ställa klubbarna mot varandra och sätta dem i ett större sammanhang. Helber betonar speciellt hur imponerad han är över det KHK åstadkommit:
– Jag är inte ute efter att attackera Karlskrona, de har gjort en fantastisk resa och slår de VIK förtjänar de att gå upp. Men… långsiktigt kommer de ha jättesvårt att hävda sig.
Jag tror att Helber har rätt, men jag tror att Karlskrona kommer att ha väldiga problem att hävda sig även på det kortsiktiga planet. Klubben ska nu, på ett helvetiskt stressigt halvår, hinna med att konferera med kommunen, fatta beslut om hur bygget ska gå till, sätta spaden i jorden, jobba häcken av sig dag som natt, sälja abonnemang med nytt prissystem, hyra ut loger (?), modernisera kansliet, anställa en väldans massa folk och tusen andra saker. Samtidigt ska ett SHL-värdigt lag ställas på benen och var och en kan räkna ut att omkring halva laget måste lämna, hur heroiskt de än spelat den här säsongen.

Men det gjorde ju Rögle 2008?
Men det gjorde ju Växjö 2011?
Korrekt. Det gjorde de. Men det finns en enormt stor skillnad. Bygget av Vida pågick för fullt redan när Växjö Lakers gick upp och var planerat sedan lång tid. Och i Ängelholm var entreprenörerna ytterst förberedda och allt de väntade på var att sista matchen skulle spelas färdigt innan grävskoporna trycktes ner i myllan. Tajmingen var i båda fallen perfekt. I Karlskrona är tajmingen en rysare och mardröm.
Jag var i Karlskrona i går och det var en mäktig upplevelse att se en klubb säkra ett avancemang på hemmaplan. Men lika euforiskt och glädjefyllt overkligt som läget var i går, lika förtvivlat och tidsmässigt panikartat kommer det att se ut nu. Jag hoppas att Karlskrona reder ut den enorma påfrestning som väntar klubben, men jag anar att klubben kommer att få allt annat än en mjuk övergång från allsvenskan till SHL.