Mitt tips: Så här slutar Hockeyettan Södra 2016

Efter SHL och Hockeyallsvenskan har den hierarkiska turen nu kommit till Hockeyettan, landets tredje högsta hockeydivision. Så gott som alla lag har gått på is och för mitt och många andra kronobergares vidkommande är det av kända skäl lagen i den södra serien som tilldrar sig vårt huvudsakliga intresse.
Här har ni mina tips:

12. Varberg
Aj, aj aj. Det spelar tyvärr ingen roll hur trevlig och smart tränaren och Frölundaikonen Jonas Johnson är. Här står han inför en i mitt tycke omöjlig uppgift. Det var skralt redan i fjol och som lök på laxen har flera av de ljusglimtar som trots allt fanns i truppen runnit bort genom hockeyns skoningslösa dräneringssystem. Kan hjälpen komma någonstans i från? Frölunda? Rögle? Himlen? Nej, jag tror inte det. Varberg blir väldigt sist i den här tabellen.

11. Halmstad
Taktade stundtals skapligt under fjolårssäsongen, men har tappat massor av offensiva skills och värdefull rutin och hur jag än tittar i förstoringsglaset kan jag inte hitta en enda tänkbar frälsare bland nyförvärven. Nye tränaren Fredrik Johansson, för oss känd som bland annat ex-Taifcoach, måste helt enkelt gilla läget, hur hopplöst det än må vara.

10. Tyringe
Att nio spelare ur förra årets trupp lämnat för spel i andra division 1-klubbar säger det mesta. Tyringe är inte mångas förstaval och det syns också i inflödet av nya spelare. Extremt viktigt dock att Mathias Sjöberg övergivit sitt beslut att lägga av med hockeyn och nu gör ett nytt försök när truppen försäsongstränar i Tyrs Hov. Ännu saknas en center och en back innan bygget är färdigt. Och var hittar Tyringe klasspelare så här års?

9. Hanhals
Äntligen, efter många års väntan, har Göteborgsregionen fått ett division 1-lag. Visserligen långt långt ute i Frölundas skuggperiferi, men ändå. Laget tränas av André Selander, det tidigare råskinnet på is men den samtidigt goe gubben utanför. Det är han som ska bringa ordning i en ganska oerfaren trupp som dock har chans att överraska en del. Pontus Gulldén blir extremt viktig liksom Mikael Sandberg som sköter målvaktsträningen (liksom han gör i Tingsryd). Det här är inget skrällag, men heller ingen jumbo. Och det borde absolut ligga i Frölundas intresse att på olika sätt hjälpa till att stärka Hanhals.

8. Helsingborg
Jag är lite osäker här. Det är mycket möjligt att HHC hamnar högre upp i tabellen. Efter åratal av ekonomisk misär är klubben nu äntligen skuldfri efter en enorm insats i form av bolagisering och aktieägartillskott. Det är lite Rögle B över det här laget, vilket inte betyder lite. Och Palle Everberg, Kenny Jönsson och Stefan Bergkvist i ledarstaben behöver ingen närmare presentation. Optimismen är stor och kanske finns det fullt fog för den.

7. Nybro
Har visserligen tappat en del, men även fyllt på med Sebastian Borg (35 poäng i fjol), Jordan Mayer (29), Fabian Ilestedt (21) och kan även tillgodoräkna sig förre Tingsrydsbacken Linus Olsson som vänt hem efter ett år i Norge. Det bästa med Nybro är den aldrig sinande tron på sitt lag bland de extremt enögda fansen. Om fanatismen goes bananas i gamla Victoriahallen lär både större och mindre byten fällas. Potential finns för halvtoppen, men mycket måste stämma – ofta.

6. Kallinge-Ronneby
En krisande ekonomi har gjort laget kraftigt försvagat och mer bemedlade konkurrenter har kunnat sko sig på Krifs tveksamma sätt att lägga budgetar. Många kraxar om klubbens undergång men samtidigt finns det en hel del intressant på spelarsaldot. Inte minst blir det spännande att se vad Lakersfostrade Mikael Johansson kan uträtta, liksom rutinerade Mikael Kurki på backsidan. Och så är Per Ljusteräng tillbaka vid makten. Det garanterar ordning och reda och strama tyglar.

5. HC Dalen
Dalen har känts lite bättre och bättre år för år och har dessutom en granne vid Vätterns strand som inget hellre borde önska än att få upp Norrahammarlaget i Hockeyallsvenskan och fördjupa utbytet och samarbetet. Det känns rent symboliskt att just HV-ikonen Pelle Gustafsson tog över efter HV-ikonen Johan Lindbom som tränare och trots tappet av Tor Immo till Troja har man fått in Victor Romfors som ytterst kapabel ersättare. Marcus Lundberg blir ett välkommet tillskott i defensiven och Max Örnskog kan mycket väl ta ett nytt kliv som center. Och så finns givetvis kultspelaren David ”Tuppen” Fredriksson kvar, som lagpappa och isens extra allt.

4. Tranås
Visst, Johan Eriksson försvann till Smålands bästa Taif och det gör förstås ont. Men så sent som under tisdagen lyckades det andra Taif landa ingen mindre än Viktor Lennartsson som en till synes klockren ersättare. I övrigt en rätt skön kontinuitet i det här gänget. Förlusterna är få, stommen nästan helt intakt och jag tycker att det ser mycket lovande ut. Hade jag varit Charles Franzén hade jag stuckit ut hakan lite grann och låtit fansen få drömma om en fajt om allsvenskan.

3. Vimmerby
Dags för bronsplatsen. Här är jag övertygad om att Vimmerby lärt sig massor av sitt mindre lyckade deltagande i vårens alletta. Allt är inte små marginaler, mycket är tvärtom ren fakta och vetenskap och jag tror Vimmerby tagit reda på vad som krävs för att bli en seriös utmanare. Jag ser kanonvärvningar i målvakten Viktor Kokman och Victor Crus Rydberg, två spelare som absolut inte vill spela division 1-hockey men nu inte har något annat val än att prestera på topp för att deras karriärer ska vända uppåt igen. Det, och en rad andra fina värvningar, tror jag är vad Vimmerby saknat tidigare.

2. Kristianstad
Här har vi en klubb som tänker ta upp kampen, tvätta bort sin loserstämpel och utmana fram till säsongens sista byte. KIK har uppenbarligen haft medlen som räckt till att skanna av konkurrenterna och plocka till sig det bästa man hittat. Joel Gistedt i mål är en värvning det skriker om och Sebastian Magnusson från Krif har exakt den rutin, det rollspel och den oömma spelstil som behövs. Och när man dessutom skriver tränarkontrakt med Mats Lusth – ja, då menar man allvar. Jag ser ingenting i truppen som motsäger en topp två-placering. Absolut ingenting.

1. Troja
Här har vi Sveriges bästa division 1-lag. Inte utan konkurrens, men jag håller Troja snäppet högre än Kristianstad. Att titta på erfarenheten i truppen är ofta ett bra sätt och en god måttstock för att utläsa vilka komponenter som finns för att möta en lång säsong. Troja har i truppen 1828 hockeyallsvenska matcher, att jämföra med tvåan Kristianstads 571. Det om något skvallrar om vilken rutin som finns i överflöd i den här truppen. Troja har bara värvat fem spelare men det är i princip russinplock klubben ägnat sig åt: Tor Immo, Stefan Söder och Niclas Lehmann gjorde tillsammans 117 poäng i Hockeyettan under fjolårssäsongen medan Elias Edström å sin sida gjorde 14 på 21 matcher i allsvenskan med Asplöven. Pelle Svensson kommer att ha press på sig när han leder det lag många anser vara den största utmanaren om en plats i Hockeyallsvenskan, och det ska han ha. Troja har en arena, designad för allsvenskt spel och nu även ett lag som kan ta klubben dit. Min känsla är att det heller inte är slutvärvat, även om det kanske dröjer några månader till. Troja är minst lika bra som i fjol, och det kan komma att räcka ännu längre i år. Till att börja med borde det bli serieseger.