Tegnell är en fyr, inte en politiker – när ska svensk fotboll fatta det?

Det här är en fyr. Ingen politiker.

Redan den 24 april liknade jag svensk fotboll vid ett Titanic som fått syn på isberget i tid men väljer att inte ropa på hjälp i nöden.
Efter den här veckans händelser drar mina tankar ut till sjöss ännu en gång.

En amerikansk vandringssägen förtäljer att USA:s mäktigaste krigsskepp fått korn på ett annat skepp på radarn. Ett skepp som är på kollisionskurs med det mäktiga amerikanska skeppet.
I kommunikationsradion befaller kaptenen på USA-skeppet med myndig stämma:
– Ändra kurs! Kom.
Svaret blir överraskande:
– Negativt. Det är ni som måste ändra kurs. Kom.
Kaptenen blir rasande, förklarar vem han är, att han opererar ombord på världens mäktigaste och hotar att sänka motståndaren om denne inte omedelbart ändrar kurs.
Då kommer nästa svar:
– Jag är en fyr. Kom.

Det här skämtet (eller om det rentav hänt på riktigt) föddes redan på 1930-talet men är plågsamt aktuellt för svensk fotboll i dag. I det desperata läge som råder finns åtskilliga hinder att passera för svensk fotboll innan svensk fotboll åter får en chans att fungera som den ska.
Men vad gör svensk fotboll?
Jo, efter två månaders arbete lyckats SEF skaka fram två inte alltför imponerande medicinska protokoll att använda som vapen i kampen för att få spela fotboll mitt under brinnande pandemi.
Det är å enda sidan en god tanke, men å andra sidan kan man minst sagt ifrågasätta strategin och tillvägagångssättet. Istället för att navigera i spåren av andra länder – vars politiker insett vikten av idrott i allmänhet och giganten fotboll i synnerhet och kommit med räntefria lån i miljardklassen –har svensk fotboll inte satt ett uns av press på våra politiker.
Svenska politiker betraktar, trots allt den ger tillbaka, idrotten som någonting katten släpat in på en persisk matta i ett hällregn. Det är sen gammalt.

Svensk fotboll har varit så ofattbart passiv sedan dag ett av virusutbrottet att man nu helt kommit ur kurs och seglat vilse på oceanen. Istället för att ge sig in i en kamp där det finns förutsättningar för seger seglar man blint – och till slut rakt mot en fyr.
Den fyren är Folkhälsomyndigheten, som i enlighet med sitt uppdrag som myndighet skiter fullständigt i hur fotbollen mår. FHM tar inga ekonomiska hänsyn till om fotbollsklubbar går i konkurs eller inte eftersom det inte är dess uppgift. FHM:s uppgift är att ge oss, hela det svenska folket, direktiv och anvisningar om hur vi bäst skyddar oss från covid-19.
Ja, faktiskt är FHM en fyr i dubbel bemärkelse i den här metaforen. FHM är en fyr för svenska folket, inte för ekonomin i svensk fotboll. Ändå bränner SEF nästan all sin energi på att försöka övertala en myndighet att utdela något slags dispens till fotbollen, vilket den naturligtvis inte gör.

Sedan, efter det givna utfallet, följer sura miner och hård kritik mot att FHM bara gjort sitt jobb.
Alltså – det känns som att allt gått fel här. Den totala passiviteten, känslan av att ingen varken agerat eller reagerat i tid har fört oss in i ett läge där fotbollens framtid kommer att bli en statlig angelägenhet.
Det är inte fyren Anders Tegnell som ska hjälpa svensk fotboll.
Det är Sveriges regering och riksdag hoppet står till.
Och om politikerna fortsätter att betrakta idrotten som någonting smutsigt och blött på sin fina persiska matta – ja, då är det game over för många svenska anrika fotbollsklubbar inom kort.

Historien får utvisa om den obeskrivliga trögheten som visats upp från vår i särklass största idrott också blir det som får den att gå på grund.